dagligdags

Jaha, då var grabben sjuk. De ringde från dagis så det var bara att åka dit och hämta honom.
Nu ligger vi tillsammans i soffan och ser hans favoritfilm Monsters inc.

Tydligen har han börjat imitera monstren på dagis, hans nya hobby är att skrämma de nya yngre barnen med att låta som monster...

Sista kvällen som gräsänkling. I morgonkväll kommer nämligen sambon hem igen från Umeå.

Jag och sonen har haft en jättemysig kväll tillsammans, vi har vägrat äta, vi har vägrat borsta tänderna vi har legat på golvet och skrikit.
Fast vi har även suttit och myst i soffan. Hur härligt är inte det på en skala?

Undrar också om sambon kommer ihåg att hon har en halv påse med ostrokar kvar. Kan nämligen vara så att den är försvunnen...

Glasrutan


Ena armstödet

Andra armstödet.

Tack min son.

För drygt ett år sen ritade sonen på köksväggen vilket resulterade i att köket ommålades.

Nu har konstnären varit framme igen.
När farfar vände ryggen till och plockade upp sonens leksaker passade han på, farfar kände plötsligt något på ryggen. Han inser då att det är sonen som ritar honom på ryggen.

Innan farfar hinner få av honom pennan hinner han även rita på fönstret på altandörren. Men inte nog med det, han har målat på soffan. Flera svarta sträck på flera ställen.

Bildbevis kommer.
Kan ju inte annat än skratta åt eländet... men SUCK

Har tillbringat några timmar på primärvårdsjouren med sonen.

Under natten har han fått flera anfall av falsk krupp, nu på morgonen hade han andningsvårigheter så vi ringde och fick komma in på en gång.

Väl där blir vi mottagen av två mottagningssköterskor som är födda 1843. Den ena har nog rökt sen dess med. Hon sa med ordentlig basrös att vi skulle sätta oss ner och vänta. Tro mig, vi tordes inget annat. Blev nästan rädd när sonen skulle springa omkring. Vi trodde att sjuksköterskan skulle äta upp honom.

Efter en stund hörde vi en svag röst som ropade på oss. Vi följde rösten och hamnade i ett undersökningsrum. Där på en stol satt en pytteliten man med glasögon på nästippen. Han presenterade sig mummlande och frågade vad vi gjorde där.

Efter en stunds förklarande och att han muttrade över att sambon glömt säga att hon har astma (jag sa det) så började han undersöka. Det hela slutade med att sonen fick andas in nåt medel via mask. Med assistans av den hesa och stenåldersgamla sjuksköterskan.

När vi satt där kom läkaren och förklarade vad vi skulle göra sen. Han avslutade med; ja någon har dött så jag måste åka nu. Hej då.

Efter vi andats ett tag i den där masken så är sonens andning mycket bättre. Troligtvis utlöstes detta av hans förkylning. Han blir i alla fall hemma från dagis nu några dagar. Han orkar inte så mycket... så farfar är inringd som jourhavande barnvakt. Han kommer ikväll.

Sambon har jätteångest övet att hon ska åka till Umeå och är borta hela veckan, gör ont i mamma hjärtat säger hon. Det är ju klart, hon har ju varit ifrån honom max ett dygn sen han föddes. Skönt att farfar kan komma, blir svårt för mig att vara hemma i veckan. Nu löste det sig på ett smidigt sätt.

Jag bar hem sonen från lekplatsen, han ville inte gå därifrån själv...
När jag släppt ner honom på golvet hemma vänder han sig om och skriker;

DUMMA PAPPA

Det var första gången.. han börjar bli stor.
Fast jag lär nog bli less på att höra det där inom sinom tid.

Är ganska less på vissa barnfilmer nu... de ska ju ständigt ses av sonen. Inget ombyte där inte.

Nu har jag slagit på en film igen, samma som vi såg igår. Fast nu på engelska, grabben märker inget och klagar inte. Men jag tycker det är roligare. Lite andra skämt faktiskt.

Nu undrar jag om jag ska resa mig upp och ta av honom tejprullen. Eller ligga kvar och låta honom tejpa på sin bobbycar.

Ikväll ska sonen debutera.

Spjälsängen är borta och istället står där en "riktig" säng. Undrar hur detta ska gå... bra hoppas jag.
Men ack vad stor han blev.

Naturligtvis har han provlegat den, han bäddade ner alla nallar med. Snart är det dags för honom själv.

Anledningen till sängbytet är att han numera ständigt "rymmer" från sängen. Ingen match för honom att klättra över där..
När vi var på semester i Östersund klättrade han ur, fick tag i en tandkrämstub och borstade sen tänderna på sig själv samt sina nallar.

Det luktade i alla fall gott i friggeboden sen...

Min son har helt plötsligt blivit väldigt mån om sin leksaksmobil.

Den ska alltid med och helst vara i fickan.
Undrar om han har tittat på sin pappa?

Vi satt på ett fik utomhus under storsjöyran.

Förbi oss kommer en kvinna gåendes. Ja det vore kanske inte så märkvärdigt om det inte var så att kvinnan gick med kryckor, och hon saknade ett ben.

Mormor 85 år, som kan säga vad som helst när som helst säger högt till min son;

"TITTA W DÄR ÄR EN KONSTIG KVINNA HON HAR BARA ETT BEN TITA DÅ! SER DU VAD KONSTIGT HAHAHAHA"

Jag skämdes en del.

Min son tog sin middagstallrik som stod kvar på bordet i uterummet när han badade i sin pool.
Han förde den mellan sina ben och började tokjucka... och skrattade.

Hmm har han smygkollat på mamma och pappa tro?

Inatt sov jag naken, det blir så ibland nämligen.

På morgonkvisten kom sonen över till dubbelsängen. Han härjade på som vanligt. Flög fram och tillbaka full av bus.
Då blev det inte bättre än att mitt täcke halkade åt sidan, så penis (kuk, snopp, petter nicklas kalla den vad du vill) blev synlig.

Sonen utbrister då högt "OHHHH TITTA DÄR WOW"

Sambon vrider sig av skratt, jag tycker mest det är pinsamt och drar på mig täcket igen. Sambon pedagogiska ådra vaknar dock mitt i skrattanfallet och börjar förklara att sonen också har en sådan.

Det hela slutar med att sonen reser sig upp, drar av sig blöjan och säger; "titta mamma, där" och pekar på sin snopp.

Han lär sig snabbt.

När vi kom hem efter en dag med bad och lek i sanden  så duschade jag med min son. Brukar gå ganska bra eftersom han tycker om att duscha och bada. Han brukar mest spruta med duschhandtaget så det tar ett tag att städa upp, men i alla fall.

Idag när jag tvättade håret slår han till min snopp (penis, kuk kalla den vad ni vill) så den börjar dallra.
Samtidigt säger han

"appa kocka"

Direkt översatt till svenska från tvååringska betyder det på ungefär;

"Pappa har en klocla med pendel"

Till saken hör att han kan stå länge och titta på pendelklockan som hans mormor och morfar har. Ja även farmor och farfar har en.

Så min snopp kan alltså liknas med pendeln på en klocka.
Okej.

Att hitta min laptop i detta skick är inte kul. Hittade dessutom en pojke på två år som tryckt ner de lösa bitarna i cd-rom spelaren.

Hittade även en sambo som var skamsen för att hon glömt att slå ihop datorn efter att hon använt den. Undersöker nu om detta är reparerbart... många småbitar som blivit ännu mindre delar.

Kul, jättekul.

Men så är det att ha småbarn och en sambo som glömmer att slå ihop datorn. Får nog ta bort hennes användarprofil, i alla fall hota lite med det ;)

Hur klarar sig ensamstående föräldrar, med flera barn?

Jag är ensam hemma ikväll och i natt.

Har haft fullt sjå att ta hand om en grinig och övertrött tvååring som anser att hans vilja är lag. Ja allt var fel..
Men han har hunnit tömt ur en mjölktetra, slängt pannkakor på golvet, ritat sig själv i ansiktet, slagit i gång diskmaskinen med mera.

Hoppas han är på bra humör i morgonbitti.. jag vill ha lugn och ro på morgonen. Det är lite svårt..

Nu soffahäng och vila ut...

Wäh... ja ungefär så skrek våran gäst  exakt vid 05.47.

05.48 hör jag från sonens rum; "pappa". Då var det klart, bägge två åringarna var vakna och ville upp. Lyckades dock förhala morgonen litegrann då vi alla gosade i sängen. Ja gosade vet jag inte men i alla fall var det. Jag var mer sovande än vaken och knattarna tävlade om att få uppmärksamhet.

Ganska mysigt dock..
Snart kommer gästens föräldrar och hämtar honom. Sen kommer hela familjen tillbaka ikväll då vi ska se Eurovision på storbild. Har nänligen lånat hem en projektor från jobbet...

Att gå i skogen med sonen är oerhört roligt och trevligt på alla sätt.

Gäller dock att ha tålamod. Att säga hejdå och vinka till alla myror vi ser tar sin tid.

Jag försöker låta bli, gör mitt bästa men lyckas inte alltid.

Det jag pratar om är det förbaskade programmet "färjan" som går på kanal5. Har ju åkt med den båten x antal gånger och sen lockar det ju faktiskt att se andra göra bort sig.

Å den där Håkan, vilken planet är han ifrån??

I alla fall, sambon kommer och sätter sig i soffan, plötsligt säger hon;
"Den där Håkan är faktiskt lite lik dig"

Jag protesterar å det vildaste, det skulle vara hårfärgen då menar jag. Blev nästan stött, iof är det mest hans sätt jag inte vill bli jämförd med.

Fortsätter att anstränga mig att inte se, men har samma kanal på. Sonen kommer springande, skriker "PAPPA" och pekar på färjan Håkan.

Tack min son.
Tack så jävla mycket.