dagligdags

När vi kom hem igår möttes vi av en hemsk syn på baksidan.

Vi bor i radhus överst på en länga. Framsidan är det bara skog, baksidan ligger det fler radhus men de har vi inte sett pga rönnar. Dessa rönnar är nu borta.

Dessutom har de varit in på min tomt och sågat bort ett träd. Efter lite luskande har det kommit fram att det är föreningens ordförande och vice ordförande som gjort detta på eget bevåg. Jag anser att de skulle ha pratat med mig först som är närmast berörd.

Fast det är klart, nu får ju ordföranden mer sol på sin altan. Maktmissbruk?
Funderar nu på insynsksydd i form av syrenhäck eftersom de är både vackra och doftar gott. Dessutom har drömmen om ett hus där jag bestämmer allt själv återuppstått.

Va faen, kan inte logga in på blogg.se, appversionen. Säger att lösenordet är fel fastän det fungerar att logga in via webben. Märkligt.

Blogg.se, inte förvånad egentligen men ändå. Saker ska fungera.

Hade en bra dag idag. I alla fall tills chefen kallade in mig.

Glatt sprang jag över gatan till hans arbetsrum som ligger i huset mitt emot. Var på bra humör.
När jag kom in i hans arbetsrum insåg jag att mitt braiga humör snart skulle vara borta.

Han stoppade in kniven och vred om. Nu är det klart, det kommer bli en nedläggning av min enhet från 1/7 2012.
På måndag ska jag informera personalen. Ikväll ska jag kolla på ams.se efter jobb.

Han har visserligen försäkrat mig om att jag kommer få plats i hans stab, men vet inte riktigt om jag är intresserad av den tjänsten. En övergångsfas kanske.. men att bara sitta att vända papper är inte min grej. Vill vara mer operativ i det jag gör.

Som pricken över i råkade jag ut för en incident när jag körde in bilen i garaget. Satt i mina egna tankar och funderade vad jag skulle vilja göra med mitt liv så tog jag aningens för snäv sväng så skrapade bilen på bakskärmen. Trevlig utgift.

Nu vill jag kramas.

Vi ska spara pengar.

Tidigare jag haft förmånen att bo på hotell när jag gästar andra ställen. I Norrköping har vi dock ett personalhotell som vi nu är hänvisade till av kostnadsskäl. Detta personalhotell är ett sunkigt ställe tänkt för de som går kurs i staden. Men nu ska även korttidsgäster bo där.

Grät en skvätt när jag avbokade mitt hotellrum på Elite i Norrköping. Alla ska ju bidra med att spara pengar och ska ju bara sova. Men ändå..

*gnäll*

Idag invigdes en ny stormarknad. Med viss motsträvan var jag där eftersom "det var fantastiska erbjudanden".

Det inte så riktigt illa som jag trodde det skulle vara. Det blev värre. Folk exakt överallt, alla på jakt efter erbjudanden. Jag hade en sambo som var extremt sugen på att göra klipp, en 4 åring som ville handla allt, en ett åring som inte ville sitta still i vagnen. Ja vagnen var med, kundvagn med.

Jag fick panik och tog barnvagnen med tillhörande dotter längst in i butiken där det var relativt lugnt.. inga erbjudanden på verktyg inte. Problemet var när jag skulle ut därifrån. Jag gick fel och hamnade motströms.

Där var jag nära att bara skrika. Alternativt slå ner alla människor runt omkring.
Jag var inte på mitt snällaste humör.

Hade ett möte med den som vikarierar för min chef idag. Hon är i vanliga fall på samma chefsnivå som mig men har privilegiet att få kliva upp ett snäpp eller två ibland.

Efter att vi hade pratat en bra stund säger hon;
Men du, din personal och verksamheten pratar du bara om nu i avvecklingen. Men du då?
Du ska veta att vi är otroligt nöjda med dig och sköter enheten på ett bra sätt.
Jag hoppas vi ska finna ett nytt jobb åt dig. Vi, i alla fall jag, vill inte slösa bort din kompetens.

Hon fattar nog inte hur mycket jag behövde höra det. Jag behöver verkligen uppskattning.. känner mig så ensam med avvecklingen. Hård press från mina anställda och en mängd frågor från verksamheten som jag inte kan svara på ännu. Det har bara gått två dagar efter semestern.

Nej är inte mitt roligaste jag just nu.
Ha överseende.

Vänder snart. Behöver egentid, ordning och reda samt nuppa.

Det har nog kommit ifatt mig nu. Att jag på riktigt förstår vad som är på gång...

Grubblerierna fortsätter, sömnen har blivit lidande. Allt jag funderar på är 1, min egen framtid. Vad ska jag göra efter årsskiftet? 2, verksamheten. Ska skriva en konsekvensanalys direkt efter semestrarna men den är redan gjord, i min skalle.

Nej är inte mitt gladaste jag just nu.

Dessutom har svärföräldrarna invaderat huset. De stannar en vecka...

Dålig dag idag.

Tankarna kan inte lämna jobbet. Dels det proffessionella, vad händer med verksamheten nu? Sen det personliga, vad gör jag efter nyår?

Nej inte lätt.

*gnäll*

På plats i Gävle.

Men borde inte husbilar och husvagnar förbjudas dagtid????

Jag mår illa. Fysiskt dåligt.

Idag var tänkt att bli den enda arbetsveckan på kontoret. Resten av veckan skulle arbetas på distans.
Blev dock inkallad till min chef, norrlandschefen. På väg över gatan till honom funderade jag på om det nu var läge att lägga fram mina nya idéer och frågan om att anställa mig på riktigt.

Det blev inte så.

Istället fick jag ett besked som vår generaldirektör fattat. Ett besked som ledde till att jag nu har kallat in all min personal från semestern i morgon klockan 9.

Det besked de kommer få är att vår enhet kommer att läggas ner. Detta från 1/1-2012.
Jag vill meddela personalen det själv, de ska inte få höra det via ryktesvägen eller på annat sätt.

Nu startar avvecklingen. Tyvärr är det jag som får leda den.
Fy fan.

Stressmage!

Lugna ner sig lite tack.
Beror nog på att jag dels jobbar centralt och dels regionalt vilket innebär viss maktkamp mellan de bägge instanserna. Men men, med lite mer rutin hanterar jag nog detta bättre framöver.

Inte kul med stressmage.

Ett dygn har hon varit här. Hittills har hon konstaterat att anledningen till att vårt kylskåp inte kyler är att vi inte dammsugit på baksidan av kylen. Trots att reperatören säger att det beror på ett elektriskt fel. Svärmor vet bäst.

Dottern får av mig slemlösande medicin eftersom hon är så slemmig så hon kräks. Det är fel då vatten är det bästa. Svärmor vet bäst.

Svärmors låtsas pappa är sängliggande i hemmet. Det är enligt henne samma som min pappa råkat ut för. Det faktum att min pappa inte kan bo hemma och har allvarliga hjärnskador har hon tydligen glömt. Svärmor vet bäst.

De åker på söndag.

Nästa vecka ska jag på tjänsteresa till Norrköping och Göteborg.

Kommer bli rena semestern (ja förutom det faktum att dagarna är fyllda av möten). Faktum är dock att miljöombyte är det jag behöver nu. Behöver slippa mitt arbetsrum..

Strax kommer dessutom svärisarna med en gnällig och skrikig tonåring i släptåg. Den andre tonåringen är bara trött och märks knappt. Men den yngste... Sen svärfar, ja han lär väl kolla igenom huset, tomten och bilen i vanlig ordning och påpeka alla fall.

På fredag kommer min mamma och syster samt bror med familj. Huset fullt då alla vill fira min dotters första födelsedag på lördag. När jag fyller år om två veckor har ingen aviserat intresse att komma förresten. Hmmm

Nåja, att bo på hotell en vecka känns oki. Lugn och ro.

Är det något jag har komplex för så är det min kroppsbehåring.

Visserligen är jag noga med att ta bort allt från ryggen och mellan benen, men finns ju mycket kvar. Benen, bröst och mage.

Inte blev jag tryggare när jag slog på tvn i morse och hamnade mitt i tv shopsreklam. Det var några snygga tjejer som använde nån supermaskin för att ta bort kroppshår på en kille. Allt avslutades med att de beundrande klämde och kände på hans nu helt hårfria kropp.

Det gjorde ju min dag. Svägerskan brukar ofta påpeka hur äckligt det är med håriga karlar vilket inte är så roligt att höra vilket jag sagt.

Nåja, finns ju en och annan som faktiskt anser det vara manligt. Men de är förbaskat tysta...

Bredvid mig. Ja en liten bit bort sitter svärfar. Han är hungrig.

Det löser han genom att trycka sig i godis. Han andas ansträngt mellan tuggorna... han tuggar högt.
Ibland pratar han, men tugga utan att ta andningspaus gör att han pratar aningens ansträngt.

I morgon åker jag hem.

Jag är chef för min enhet. Min chef är norrlandschef.

Hans ledarstil är ju aningens totalitär vilket i sin tur innebär att inför varje större grej jag ska göra förväntas jag stå med mössan i hand och fråga. Som nu, jag måste rekrytera och det snabbt. Jag ser ingen annan utväg, annonsen är klar och bara köra igång.

Då är ju den lilla detaljen att jag måste fråga chefen... å han har inte tid med mig just nu.
I samma veva ska jag i detalj gå igenom min delegation. Verkar inte som om jag har den delegationen mer än på papper. Suck.

Snart söndag snart söndag

Bullriga familjen är här.

Det skriks, det bråkas och ordet nej används flitigt tillsammans med "orka". 13 åringen utmärker sig... just nu bråkar han med min 3 årige son. Han menar att min son fuskar i spelet de spelar, han skämtar inte ens.

De åker på söndag. Sambons familj är trevliga med ett undantag och det faktum att det är bullrigt.

De åker på söndag.
De åker på söndag.
Snart.

Idag på vår interna hemsida är det en nyhet om vårt mässdeltagande i veckan.

Inget konstigt med det, ett bra reportage tycker jag. Fast det kanske för att jag är med på två bilder...
I alla fall kan denna nyhet kommenteras. Och det har det gjorts.

En kollega på en helt annan enhet har skrivit att vi på min enhet är inkompetent och vet inte vad vi gör. Har inget med artikeln att göra utan bara ett påhopp.

Känns så trist, dels att det är ett offentligt påhopp och dels att personen i fråga inte har en aning om vad han pratar om. Däremot fick han inte jobb hos oss utan det jobbet gick till en kvinna... det har han vissa problem med och därav kritiken mot oss. Ja sportslig är inte hans mellannamn direkt.

Vilken morgon.

Sent som vanligt försökte jag öppna ytterdörren för att ta senare förflytta min morgontrötta och morgonsura kropp till jobbet.

Bara det att dörren gick bara att öppna ca 1 decimeter. Sen var det stopp...
Nattens snöstorm hade ställt till det och en massa massa snö hade blåst upp och blockerat dörren. Eftersom altandörren sedan tidigare gått samma öde till mötes tidigare under veckan fanns det således ingen annan utväg än att hoppa ut genom köksfönstret.

Sagt och gjort, skottade sedan i ren ilska fram ytterdörren så att inte resten av familjen skulle vara satta i husarrest under dagen.

Ja det var min morgon. Hur var din?