dagligdags

Är hos min bror i helgen. Syrran och mamma är också här så det är intensivt.

Ändå kan jag inte riktigt koppla av denna gång, tankarna har fastnat på pappa. Det sörjer mig så oerhört allt vi gått igenom. Att han nu efter sin sjukdom har en sån pass allvarlig hjärnskada att han bor på ett särskilt boende och inte kan vara med oss. Hans stol gapar tom.

Enda trösten är att han faktiskt lever, att det var jag och min bror som räddade livet på honom. Synd att det bara blev skalet kvar..

Jag har bearbetat det mesta, ibland kommer tankarna tillbaka. Som idag.