dagligdags

Såhär efter den stora festen reflekterar jag en del. Som vanligt bakisångest men ändå lite allvar i det.

På väg hem från festen tänkte jag till, klockan var då onkring halv tre, sällan jag går hem innan det stänger. På festen var det två personer i chefsposition. Jag och en annan snubbe. Han försvann direkt efter middagen vilket är vanligt att cheferna gör. De vill inte fastna i onödiga diskussioner eller till och med slagsmål som förekommit.

Jag drack öl och dansade hela natten. Visst fick jag kommentarer, mest det faktum att jag nyss var kollega och ny chef. Att jag inte gör något om dagarna ja det vanliga tjafset. Tack och lov är jag inte chef på den stora enheten i stan, de har problem och jag gissar att kommentarerna hade varit mycket grövre.

Fast det slog mig. Jag ska nu vara en förebild, men för den skull tänker inte jag gå hem klockan 22. Jag tänker fortsätta vara mig själv. Jag gillar att dricka öl, när jag fått i mig en massa öl gillar jag även att dansa.

Sen får det inte bli för mycket för då blir det ju skandal och säkerligen en hel del åtgärder. Garanterat media, även fast jag bara ansvarar för en liten enhet är min titel högt upp i hierarkin vilket media hakar på.

Vet inte vad jag vill med detta inlägg. Kanske bara konstatera att jag tänker fortsätta vara mig själv!