dagligdags

Historien med pappa fortsätter.

Senare tiden har det ändå varit ganska kontrollerat, fast senaste veckan har han ringt mig varje kväll och varit orolig. Inte vetat vart han varit eller varit nerdrogad av lugnande.

Ikväll var det riktigt illa. Först ringde han mig, skällde och hade sig om allt och ingenting. Det biter inte på mig, ja klart det gör men är ganska bra på att slå bort det och inse att han numera är sjuk. Att hans hjärna inte är densamma efter hjärtstoppet och den stroke han fick i samband med den. Ja den största orsaken till hans hjärnskada är ju hjärtstoppet, hjärnan fick inget syresatt blod under allt för lång tid. Nåja, utförligare beskrivet om vad som hände finns i bloggen.

Efter samtalet så sjönk jag ner i soffan som vanligt. Deppade ihop en stund men ryckte sedan upp mig. Då ringer mamma, mamma grinar och snyftar fram att jag måste åka till syrran för pappa hade ringt henne och sagt något. Vad fick jag inte fram.

Som tur är bor syrran i min stad och inte alls långt ifrån mig. Jag kastar mig in bilen, hittar syrran i fosterställning på golvet grinades hysteriskt. Fick fram till slut att pappa sagt att han ska ta livet av sig. Dessutom hur han skulle göra det. Han sade att ingen älskar honom och hans familj hatar honom.

Vi vet ju att det är sjukdomen som pratar, det är inte våran pappa. Bara hans kropp.

Ibland är det svårt, syrran har det svårast. Ikväll sover hon hos oss, vill inte att hon ska vara ensam inatt.  Nu har det dock runnit av henne, just nu sitter hon och pratar med sambon om den veckan som varit. Nolleveckan. Hon går i sin brors fotspår och har varit ansvarig för det :) *stolt*

Dessutom är det jag införde kvar, dvs roliga lekar och ingen alkohol under dagarna. Kraftigt reviderad sångbok med. Plus en massa annat, ingen förnedring! * ännu stoltare*

Men pappa.... ja....