dagligdags

Ett fantastiskt fint dop.

Sambon spelade trumpet och blev kompad av en kompis på flygel. Stämningsfullt och bra, sambons stora släkt var där. Från min sida var bara mamma och min syste närvarande. Mormor hade avböjt för hon håller på att flytta och bror med familj hade helt enkelt inte råd att åka alla dessa mil till Boden.

När det inleddes av att sambons bror spelade Elton Johns låt från Lejonkungen (kommer inte ihåg vad den heter nu) började jag nästan grina. Ja ja jag var tvungen att tänka på annat men blev jätteblöt i ögonen. Tanken att där satt vi, pappa sitter i ett rum i Östersund jätteförvirrad och med jätteångest över sin situation. Ja det är hemskt. Förhoppningsvis blir han nu inlagd för att börja om med medicineringen. Den nya läkaren är förbluffad hur mycket medicin, troligtvis till ingen nytta, de numera ger honom. Han anser att han kommer få tillbaka en stor del av hans personlighet om de börjar om från början.

Lyckades dock hålla tårarna borta och istället förbannade mig själv. Var ju så att det blev lite stressigt. Anledningen var ju att jag glömde dopklänningen... Om någon Bodensare såg en grön passat i full fart genom staden så var det jag på jakt efter dopklänningen.

Summa summarum, mycket trevlig dag!