dagligdags

Hade precis satt mig i soffan. Kände mig härligt trött efter att ha gjort nytta i trädgården och bilen, var så nöjd med mig själv. Ja även den kvalitiva tid med sonen som hängt efter mig hela dagen, blev en riktig far och son dag.

Mobilen ringer. Mamma som säger att pappa vill prata med mig. Jättekul ju!
Pappa får luren och börjar surra. Inser då att idag var det en dålig dag. Han har inte någon vidare koll, enligt honom är det foten som är problemet. Dessutom säger han att han åkt skidor i morse.

Sen stundtals blir han jätteklar och helt med i matchen. Sen försvinner han bort igen.

Det gör så ont i mig. Denna stora starka karl, min pappa, så medtagen och så förvirrad.
Prognosen är ju god säger läkarna. Men de kan ju inte börja med rehabiliteringen ännu.

Lång tid kvar. Mycket lång tid kvar....

Helt plötsligt är jag inte så glad längre.