dagligdags

Känslan av att vara otillräcklig är enorm.

Såklart det är pappa som spökar, idag är han inte alls så pass "bra" som han var igår. Får se hur det går nu när vi ska dit strax.

Mamma har taggarna utåt, hon är som en spänd fjäder som inte kan slappna av. Samtidigt som hon sköter allt kring pappa har ju hon ett eget liv. Hon känner att hon själv blir bortglömd av oss andra. Tror jag. Eller det verkar som så.

Ja vi får se hur det går. Vet inte hur jag ska förhålla mig till allt just nu.
Ska hem i morgon, sen återvänder jag hit på fredag.