dagligdags

For iväg på jobbet i godan ro i morse. Öppnade mailen och såg att jag plötsligt skulle vara konferensvärd. Ja det är några kolleger norrifrån som har förlagt sitt möte hos. Mitt jobb var att dra fram fikavagnen och hälsa dem välkomna.

Men fikavagn var ju inte beställd. Så det slutade med att jag tillsammans med restaurangägaren fick stå och bre mackor för brinnande livet.

Sen hastade jag iväg till bilprovningen. Min bil lever ju sitt egna lilla liv så där kan allt hända. För en gångs skull var det faktiskt en trevlig besiktningsman. Han godkände den utan anmärkning!

Glad i hågen åker jag hem, sambon skulle ha bilen så hon skulle skjutsa mig till jobbet sen. Sambon hoppar in i bilen och jag backar. Rakt in i en snödriva. Bilen sitter fast.

Efter ett tag skottande, svärande och sandandes inser jag att detta går inte. Sambon sitter inne i bilen med värme. Jag står i blåsten och snön. Lite då och då vevar hon ner rutan och frågar om jag inte ska sätta på mig mössan. Humöret blir INTE bättre av det.

Efter ett tag får jag tag i en granne. Tredje huset jag ringer på.... såg att det var folk hemma redan i första huset men de vill inte öppna. Nåja, grannen kommer ut. Han svär och håller på tillsammans med mig ett tag. Till slut hämtar han sin bil. Kopplar på bogserlina och drar ut fanskapet.

Ja just, mitt i skottandet och svärandet ringer jobbtelefonen. Det var en gästföreläsare som inte kunde komma idag... jag är ensam på kontoret idag, något stressande. Då måste jag hitta en lösning till det. Det gjorde INTE stressen och humöret bättre.

Men men, 45 minuter senare kom jag in till kontoret.
Ringt några samtal och styrt upp ersättning för gästföreläsaren.

Nu sitter jag bara och väntar på vad som ska hända härnäst....