dagligdags

Ibland blir jag bjuden till andra ställen för att föreläsa, idag var en sådan dag.

Skulle besöka det nya supermoderna bygget som kostat lite över miljarden att bygga. Ett stort komplex alltså.
Uniformen skulle jag ha med, men den glömde jag hemma så det fick bli civilt.

Att hitta dit jag skulle föreläsa gick bra. FÖreläsningen gick bra. Sen skulle jag hitta ut. Det gick inte bra.
Råkade ta fel dörr och hamnade i en annan trappuppgång som ser exakt likadan ut som den jag kom in i. Därför upptäckte jag inte mitt misstag förrän försent.

Jag gick vilse. Snurrade omkring bland alla kulvertar och gångar. Ja jag var så vilse att jag efter 20 minuter blev överlycklig för att jag hörde röster. Det fanns någon mer i denna del av byggnaden! Jag lyssnade mig till vart ljudet kom ifrån, öppnade den dörren och träffade en kollega jag tidigare jobbat med. Vi snicksnackade en liten stund och sen var det bara för mig att svälja stoltheten. Jag frågade lite försiktigt hur jag hittade ut. Fick då en mycket bra beskrivning med ett stort leende från kollegan. När jag stängde dörren hörde jag hur han skrattade.

Till slut hittade jag ut. När jag var tillbaka på kontoret mötte jag en kolleg som sa "jasså du har gått vilse".

Ryktet hann alltså till kontoret för mig. Imponerad!