dagligdags

Känner mig som en disktrasa.

Dels sitter jag nu på två stolar, dels på min nya tjänst och dels på min gamla. Det tär på krafterna.

Idag kom det dock fram ny information som inte gjorde saken bättre. Jag har länge efterfrågat mitt nya förordnande, har ju det bara muntligt än så länge.

Jag känner min avgående chef mycket väl och såg på henne att något inte var som det skulle när jag återigen påpekade det. Hon sa då kryptiskt att det tillstött komplikationer och att jag skulle få förklaringen på onsdag. Då vill högste chefen träffa mig. Klockan 13.

I ett försök att få reda på vad som hänt frågade jag om det är klart med vårt nya tillskott så jag kan beställa tjänstetelefon åt henne. På den frågan svarar hon nej och hänvisar till sekretess. Jag ser hur obekväm hon är under detta samtal. Jag säger att jag förstår och går tillbaka till mitt arbetsrum. Många tankar snurrar runt i huvudet, vad har nu hänt? Samtidigt väntar jag mig chefens ankomst mycket snart. Jag vet att hon inte kan hålla inne saker för mig.

Mycket riktigt, efter 5 minuter kommer hon. Stänger dörren och slår sig ner. Det hon berättar får mig att häpna, trots att högste chefen utannonserat att jag kommer ta över som chef över enheten från 1 januari i diverse sammanhang verkar han nu ha tänkt om.

Istället funderar han nu på en avgående chef från en annan enhet som inte alls jobbar med det jag gör ska ta över. Jag blir alltså kvar på min nuvarande tjänst och kan se mig om i stjärnorna efter befodran.

Känner mig knäckt idag. Dels jobbar jag så hårt och har nu fått allt överlämnat till mig. Jag är redo att ta över. Då kommer denna information....

På onsdag klockan 13, antingen säger han att jag blir ny chef eller så säger han att jag blir kvar på min nuvarande tjänst samt att jag får i uppdrag att lära upp den nye chefen i det jag precis lärt mig.

Urvriden disktrasa slängd i slasken, ja så känner jag mig. Tror jag, vet ju inte hur en sån känner sig men kan gissa.

Kul detta.