dagligdags

Idag kom det slutgiltiga beskedet. Sjukhuset skötte sig bra och kallat ditt mamma för att få information.
Mitt samtal med enheten igår morse tog visst skruv. Vi har börjat få information.

Hjärtinfarkten som ledde till hjärtstopp som ledde till stroke har nu fått en ytterligare effekt.
Pappas ena ben kommer att amputeras strax under knät.

Detta pga av den infektion som sitter i ett sår på benet, den infektionen har dödat all vävnad runt omkring. De har opererat två gånger i försök att rädda benet. Men nu går det inte längre. Hjärtat som är det primära har börjat svarat negativt på det hela. Benet måste således bort för att rädda resten av kroppen. Jag är inte läkare så lite svårt att förklara.

Så istället för att åka till strokeenheten och få rehabilitering kommer han nu bli sängliggandes en bra stund på ortopeden. Först när såret är läkt som rehabiliteringen kan börja.

Tar det aldrig slut på eländet?
Pappa har innan detta råkat ut för tarmvred och två omgångar med prostatcancer.
Varför får vissa människor allt?

Det positiva är att han idag var väldigt medveten om saker och ting. Senast igår hade han guldfiskminne. Återstår att se hur han är i morgon.