Ibland har man tur...
gästblogga? maila [email protected]
Här kommer den;
----------------------------------------------------------------------
Hur vet man när det är dags?
Jag är 35 snart. Vårt första barn är knappt 1,5 år. Ja, jag skriver första eftersom tanken är väl att det ska bli fler nån dag. Men när? Hur vet man att det är dags för nummer två?
Jag kan känna lite panik över det hela. Åren springer iväg och man vill inte bli för gammal. Men samtidigt känner jag att jag vill ge mitt första barn så himla mycket kärlek- hur ska jag hinna med en till?
Dessutom verkar det som att folk tror att de har rätt att fråga om när ”nästa kommer ” hur många gånger som helst, ge små pikar om att ”det är väl dags igen snart?” , ”du vet väl att det är leveranstid på de där?” osv. Jag tycker inte om det!
Innan vi fick vårt första barn var folk ganska försiktiga med frågor och påpekanden. Tyckte det var skönt. Tycker inte andra ska lägga sig i såna saker. Men nu verkar folk tro de har rätt att tycka och fråga hur mycket som helst.
Jag kan ibland känna att ”jo, nu kanske det är dags” men sen övergår den känslan till rädsla över att ”Nej, jag tror inte VI skulle klara av en till.” Det sägs ju att det blir mycket jobbigare med två än med en. Jag vill inte att VI ska hamna i statistiken över spruckna förhållanden efter andra barnet.
Ibland känner jag att jag numera nästan bara är mamma och alltför sällan mer än så. Är verkligen inget fel i att vara mamma, men jag behöver vara ifrån mammarollen ibland. Känna mig kvinnlig och duktig på nåt annat. Hinns det med när man har två?
En annan sak är ju det där med arbete och mamma. Det kräver sin planering. Just nu har jag gått ner i arbetstid eftersom jag Vill vara hemma med barnet. Tycker inte han ska vara på dagis 5 dagar i veckan, från sju på morgonen till halv fem på eftermiddagen. Men den dag jag ska vara föräldraledig igen behöver jag ha arbetat upp min blivande föräldrapeng så den baseras på ett högre belopp än min halvtidsinkomst idag.
Chefen är väl antagligen en av dem som också undrar om och när jag ska vara ledig igen. I dessa tider är det inte kul att komma och säga att man ska vara föräldraledig. Har hört om flera personer som blivit uppsagda precis innan sin planerade föräldraledighet eftersom ”den skulle ju ändå vara föräldraledig.” Tycker det låter konstigt att man får göra så, tror inte man får egentligen, men kryphål finns väl alltid och ett sånt vill inte jag hamna i. Känner mig visserligen ganska säker på min stol, men jag tar ingenting för givet.
Nej, det är svårt. Hur vet man egentligen när det är dags?
Du låter långtifrån säker på att du vill ha ett barn till. Varför måste man ha två? Jag är nog mer inne på att ge ett barn allt den behöver o jag förstår inte hur folk hinner med två heltidstjänster o flera barn. Sen är det i princip alltid kvinnan som ska gå ner i tid för att ta hand om barn ett par skaffat gemensamt. Varför? Vad är det för förhållande när det alltid är kvinnan som ska anpassa sig för att mannen ska kunna leva precis som förr? Barn förändrar livet men tydligen bara för en part i många förhållanden. Sätt dig själv, det barn ni redan har o ert förhållande i första rummet istället för att bry dig om vad samhället i stort tycker. Känner du att du nog kommer vilja ha ett till men att tiden är på väg att rinna ut kan du frysa ner ägg o stanna tiden lite. Hoppas du kommer fram till vad du vill.
Jag blir lite irriterad. När man skaffar barn tar man ett ansvar. Man är Mamma/Pappa alltid. Det är alltid barnen som kommer i första hand! Sitt egna jag får man lägga på hyllan ett tag. För den skull behöver ju inte livet bli tråkigt! Det blir vad man gör det till och det blir inte som förut. Men inse: Du är vuxen nu och den bekväma tonåringen kan man lägga ner.
Om man vill ha fler barn brukar man veta det, Men när, vet man kanske inte... Man fattar ett beslut och kör efter det. Om det var fel beslut får man leva med det. Men oftast får man ju inte veta om det var rätt eller fel.
Om ni litar på kärleken så kommer det att hålla!
Jag tycker iaf inte att man är till nån nytta för sina barn om man slutar vara en egen person. Alla behöver egentid o man kan inte ge upp hela sitt liv för att barn kommer in i bilden. Ska man lägga sig o självdö när dom flyttar hemifrån o man inser att man inte har nåt eget liv utan dom?
Ali, menar du på fullaste allvar att när man skaffar barn ska man sluta vara sin egen person?
Jag tycker precis tvärtom, det är oerhört viktigt att vara sin egen person. Annars mår du själv inte bra i längden. Att vara sin egen person och ha barn funkar helt utmärkt. Däremot får ju vissa prioriteringar göras såklart. Det är ju dock inget som inte gör att jag kan vara mig själv...
Nej, det menar jag inte på fullaste allvar.
Men jag tror att man måste inse att livet förändras. Att ens egna behov måste komma i andra hand.
Det är ju skitbra om man kan kombinera allt som sker i vaardagslivet med barnens aktiviteter, skola, läxor etc!
Hur många par känner du som efter tio år fortfarande är ihop och har 2-3 barn och båda föräldrarna har fortsatt med sina hobbies/intressen/utekvällar/träningar i samma skala som förut. Och dessutom jobbar heltid och är lyckliga med varandra?
De finns! Självklart! Men de får slita för det!
Egentligen ska man inte skriva om detta, Det missförstås,
