dagligdags

Gick hem från jobbet. Behövde rensa tankarna efter en lång dag med övningar med kursdeltagarna, det är oerhört roligt. Men jag som övningsledare måste vara alert hela tiden, på helspänn och kunna observera vad som händer och ska kunna ge återkoppling på ett bra sätt.

Jag såg framemot att lägga mig i soffan, ta fjärrkontrollen i handen. Klia lite på pungen (jag är kille, det kliar där ibland och jag kliar. Lev med det) och se tv.

Istället möts jag av ett gallskrik när jag öppnar dörren. Sonen står på golvet och pekar mot köket. Sambon förklarr att han vill ha jordnötter som finns i ett skåp medan sambon menar att han ska äta maten som står på bordet.

Sen säger hon; jag går upp nu. han är din son.

Sen går sambon upp för trappen. Jag står där med en övertrött hysterisk son som vägrar äta middag.

Tack.