dagligdags

Var upp en sväng på mitt gamla jobb ikväll, ja gamla och gamla. Det jobb jag är tjänstledig ifrån. Skulle låna lite grejer som jag behöver till utbildningen.

Jag vet exakt vart de grejerna finns och rummet var lite upplyst från gatan, därför brydde jag mig inte om att tända lampan i taket.

Går fram och hämtar det jag ska ha, då hör jag en röst som viskar mitt namn... hela jag stelnar till. Nackhåren krullar sig och pungkulorna kryper in i magen.

Jag hör mitt namn viskas igen, jag vänder mig om. Då i ett hörn ser jag min fd kollega Lillen sitta och le. Hans blanka tandrad lyser nästan upp hela rummet (helt uppenbart blekt).

Naturligtvis blånekade jag att jag blev rädd. Försökte istället vända det hela till det faktum att han faktiskt blekt tänderna. Och det lyckades. Jag undgick med äran i behåll.

Inte lätt att vara kille ska ni veta.