dagligdags

När jag gick i en korridor på jobbet kommer helt plötsligt en tant i 60 årsåldern ut från datasalen. Hon var cirka en halvmeter lång men med en basröst som fick mig att automatiskt ta ett steg bakåt. Det var panik sa hon, inget fungerade och jag måste ju se till att allt fungerar nu när de lånat lokal av oss menade hon.

Jag gick in och såg då två tanter till stå vid bildskärmen. Den första iaktagelsen jag gör är att alla ser likadana ut. Samma trista klädsel, nästan likadana frisyrer, ungefär samma ålder och panik i blicken. De förklarar att absolut inget fungerar och att det var min absoluta plikt att fixa det. Jag säger då snällt att jag har egentligen en massa annat att göra och förklarade vem jag var samt att jag inte var någon tekniker. Dock erbjud jag mig att snabbt kolla vad problemet var. Jag hittade problemet... löste det och gick därifrån smått irriterad men samtidigt idiotförklarade jag dem totalt. Mitt förtroende för huvudkontoret är nu lågt... i alla fall en avdelning dessa jobbar på.

Vad felet var?

De hade inte slagit på datorn.