jag och sonen
Under hösten ska hon läsa en kurs via umeå universitet. Den är på distans och kommer innebära att hon måste vara på plats i Umeå en vecka i månaden. Detta med start på måndag.
Blir alltså ensam hemma med sonen, kommer naturligtvis bli jättekul! Även om jag bävar en aning för mornarna... mitt morgonhumör kombinerat med en son som gör allt för att få uppmärksamhet samtidigt som jag försöker göra mig klar för att jobba.
Men samtidigt, finns ju en jäkla massa ensamstående föräldrar med en massa barn, så varför är jag nervös för det?
Löjligt egentligen ju. Men ändå, är ju van att vara två...
det klarar du nog ska du se ;D
Umeå, mina hemtrakter..!
Förstår precis vad du menar!
Eftersom min sambo jobbar natt så är jag ensam på mornarna med två barn... Inte det lättaste alltid, men man vänjer sig! Mest för att man måste i och för sig.
Du ska se att det kommer falla sig (heter det verkligen "falla sig"?) helt naturligt!
Bor ni långt från Umeå? Nyfiken =)
Det kommer gå jättebra - barn är olika beroende på om det finns flera eller en vuxen i närheten.
Det kommer nog gå bra ska du se - eller vad vet jag egentligen? Men jag håller tummarna för smärtfria mornar! ;)
Jag har varit ensamstående sedan min 6 åring var 4 månader .............. man är inte alltid den bästa. Det gäller att behandla ditt barn med samma respekt som din bästa vän. Be om ursäkt om du beter dig illa eller gör fel så går det bara bra. Då lär barnen sig även att alla är människor.
