Härligt
Oftast är det fantastiskt härligt att vara pappa, som idag.
Jag och sonen tog en promenad i skogen, sonen fick välja vägen. Och inte valde han den enklaste vägen inte, nej över stockar, grenar och stora stenar skulle han. Blev det för krångligt fick jag rycka in, men oftast klarade han det själv.
När vi kommit upp på en kulle bestämde han sig för att vi skulle vila, så där satt vi. På varsin stubbe och tittade på varandra. Kunde inte hålla mig utan började busa med honom, slutade med att vi bägge skrattade och snurrade runt på backen.
På vägen tillbaka fick vi sällskap av katten med.. Zäta som är sonens bästa kompis följde oss noggrant. Zäta tillät till och med sonen att hålla honom i svansen stundtals medan vi gick tillbaka. De har en unik vänskap, om jag närmar mig katten Zätas svans får jag ett bitmärke på någon kroppsdel.
Väl hemma avslutade vi våran promenad med en glass i solen. Vi åt dem medans vi gungade i varsin gunga.
Riktigt härlig eftermiddag om du frågar mig.
