dagligdags

Idag vid 10 ringde min privata mobil. Jag var mitt inne i ett viktigt mail så jag svarade lite lamt. Då hör jag någon i andra änden som säger "hej det är pappa"

Idag var alltså första gången sen i annandagpåsk då vi faktiskt haft en dialog. Han var trött och snubblade på orden. Men han pratade och var vid god vigör... hans minne verkar vara bra också. Det går ju upp och ner det där.

Han är nu opererad, en stor bit av underbenet är nu borttaget. I och med det torde den elaka infektionen också vara borta. Nu ska såret läka, sen kommer han flyttas till rehab för just rehab.

Det går alltså framåt. Men sakta. Det får dock vara slut på biverkningar och andra grejer. Fast vad gör ett ben? Han överlevde ju.

5% av de som drabbas av hjärtstopp överlever. Pappa gjorde det. Enligt läkarna tack vare mitt och min brors ingripande.