skört
Livet är skört.
Dagens planer var att äta lunch, sen åka hem.
Vaknade dock av att mamma ropade mitt och och brorsans namn. Jag trodde det var frukost så jag bara grymtade till svar. Hon ropade då igen och jag förstod att något hänt.
När jag kom ner till köket ser jag pappa ligga på golvet. Han andas inte. Mamma ringer 112 medan brorsan och jag börjar med HLR. Tur att vi bägge är utbildad i det.
Ambulansen kommer, de börjar med defibrillator och ger 3 sprutor adrenalin. Jag och brorsan turas om med HLR tills en ambulans till kommer.
De far iväg med pappa och jag och mina syskon efter. Körde ca 100 genom Östersund city, tur jag är utbildad att köra utryckningsfordon.. hade nog torskat ordentligt om jag åkt fast. Men hade tagit det..
Efter en evighetsväntan på akuten får vi beskedet om att det hjärtattack, en kraftig. Andningen har kommit igång. Efter en ännu längre väntan får vi träffa honom på Intensivvårdsavdelningen. Han är nedsövd och kopplat till en massa apparater. Just i detta nu.
Vi har åkt hem för att få i oss mat. Sen ska vi tillbaka.
Ganska bra prognos, de ska ny kyla ner honom för att begränsa hjärnskador för att sedan väcka honom i slutet av veckan.
Det blir minst en dag till här i Östersund.
När jag kom hem till mamma och pappas hus började jag grina igen, sonen såg det och ville komma upp i famnen. Han torkade mina tårar och gjorde allt för att trösta mig. Underbart.
Dagens planer var att äta lunch, sen åka hem.
Vaknade dock av att mamma ropade mitt och och brorsans namn. Jag trodde det var frukost så jag bara grymtade till svar. Hon ropade då igen och jag förstod att något hänt.
När jag kom ner till köket ser jag pappa ligga på golvet. Han andas inte. Mamma ringer 112 medan brorsan och jag börjar med HLR. Tur att vi bägge är utbildad i det.
Ambulansen kommer, de börjar med defibrillator och ger 3 sprutor adrenalin. Jag och brorsan turas om med HLR tills en ambulans till kommer.
De far iväg med pappa och jag och mina syskon efter. Körde ca 100 genom Östersund city, tur jag är utbildad att köra utryckningsfordon.. hade nog torskat ordentligt om jag åkt fast. Men hade tagit det..
Efter en evighetsväntan på akuten får vi beskedet om att det hjärtattack, en kraftig. Andningen har kommit igång. Efter en ännu längre väntan får vi träffa honom på Intensivvårdsavdelningen. Han är nedsövd och kopplat till en massa apparater. Just i detta nu.
Vi har åkt hem för att få i oss mat. Sen ska vi tillbaka.
Ganska bra prognos, de ska ny kyla ner honom för att begränsa hjärnskador för att sedan väcka honom i slutet av veckan.
Det blir minst en dag till här i Östersund.
När jag kom hem till mamma och pappas hus började jag grina igen, sonen såg det och ville komma upp i famnen. Han torkade mina tårar och gjorde allt för att trösta mig. Underbart.
Kommentarer
Postat av: Linda
Usch. Hoppas din pappa repar sig snabbt. Tur ni var där allihopa när det hände.
Postat av: ejmis
Tur att ni fanns på plats för er pappa.Hoppas allt går bra. Kram!
Postat av: Fröken A
Håller alla tummar... och kom ihåg vad jag sa, du ska va stolt! Största kramen!
Postat av: Sara
Kram!
Postat av: BS
Fy faan vad otäckt! Hoppas din pappa repar sig.
Postat av: Cissi
Usch då, hoppas allt blir bra. Ja, livet är väldigt ömtåligt. Kram
Postat av: Miia - There´s no place like home
Massor med styrkekramar till dig!
Postat av: Mally
Usch och fy. Mina tankar går till er idag med en önskan om att allt blir bra i slutänden.
Trackback
